En till mitt i prick

Nyår är här och jag är fett otaggad på att fira det, kan vi inte bara köra på? 



Keep your feet ready, för 2014 är på g

2013 slutar inte i topp på någon front som det ser ut som nu. Elan och jag har för det mesta bara kaosat runt i både paddock och skog de senaste dagarna, och inte på ett roligt sätt utan att jag sitter uppe på och är rädd att han ska slå knut på sina ben som han gjorde den där gången i hagen och landade på rygg. Vi vet alla att han inte har någon koll på sina ben, han vill inte erkänna det bara. Han har inte varit rädd under våra ritter, han har undrat på vilken planet jag har befunnit mig på medans han har kaosat runt och försökt göra något åt saken, men så fort jag försöker säga honom något blir det för mycket i huvudet med all den energin han har och benen far åt fler håll än de gjorde innan mina försök att hjälpa honom. Jag hoppas innerligt att vi ska komma ur denna fasen när han har blivit av med den energin han har lagt på sig och när det äntligen står någon i mitten och skriker hur fel jag gör tills jag gör rätt. Har inte längat så mycket efter det på länge.
 
Förutom honom så har jag mot min vilja flyttat ett par timmar i min vardag, går och lägger mig ett par timmar för sent och vaknar alldelles för många timmar för sent. Detta leder till att jag är tröttare än tidigare och att jag mår dåligt över att vakna när halva dagen är över. Hello, gör något åt det då. Jag försöker, det går långsamt. 
 
Imorgon är sista dagen av 2013. Det gick fort. Om bara ett par månader ska Elan lastas ur i Skåne, i Skyrup och släppas i en hage med sina gamla kompisar som jag inte tror att han tycker om, det verkade inte som det när jag skulle hämta honom hos dem i våras när jag skulle provrida honom. Alla kom fram utom han, för han stod kvar längst bort och såg utstött ut. Kan ju dock inte påstå att han är störtkär i Stina, men han verkar inte klaga så mycket på henne.
Elan till vänster, HAHA, så här lycklig blev han när vi släppte ut honom igen. 
 
Och när han lämnas, då slutar jag skolan. Tar sommarlov. Slutar 9;an. Slutar grundskolan. Hoppas på att komma in på rätt gymnasie. Hoppas på att få en bra ny klass när skolan börjar till hösten. Och om inte för många veckor ska jag ha bestämt mig för vilken skola det är jag ska sitt och hålla tummarna för i sommar. Så länge jag har längtat, men aldrig trodde jag att den dagen skulle komma. Det känns nästan läskigt nära nu. 
 
Men hallå, det är ju 2014 som kommer, året som kommer vara såååå bra, bästa eveeeer!!! Jomenvisst, be 2014 om att det ska bli så bra, så underbart så blir det säkert det. För det är ju just det som avgör. Suuureeeee.... 
Åhh, tacka denna underbara människa som satte mina tankar i ord. Thank uuuuuu 
Med det sagt så ser jag fram emot att fira nyår imorgon. GOTT NYTT ALLA och may the odds be ever in your favour. ;) 
 

Ute och glider med snowboard och skidor

Vecka 8 åker vi igen. Letade efter bilderna från Trysil när jag var där med Emma men de verkar ha försvunnit ut i cyberspace...
 
 
 
 
 

Du är den vackraste jag mött

 

Lost

Jag är ur balans, jag har hamnat fel, kört av vägen, tappat tråden. Ungefär sådär har jag känt de senaste 2-3 dagarna. Som att jag tappade något påvägen som behövs för att vara stabil, något jag behöver för att ta mig vidare och fortsätta på samma spår men jag kan inte hitta det igen. Som att köra av rälsen och inte komma upp igen, att köra av är lätt men att komma på plats igen är svårare. Jag hoppas att det jag tappade inte är borta för gott, jag skulle behöva hitta det snabbare än snabbast för att kunna komma på plats igen och fortsätta rakt fram på vägen, för att se tråden och köra på spåret. 
 

2013?

Funderar på om jag ska göra någon slags årsresumé för att se vad som har hänt detta året, kan knappt minnas vad jag gjorde i sommras... Kanske är i behov av en snabbrepris. ;) 
 
Fick en så. rolig. bild på Elan från Ida idag, alltså hahaha. Varför blir jag inte förvånad? 
 
 

It's cold but we'll be freezing in style

Efter att ha sovit bort halva dagen och tittat på för många Gossip Girl avsnitt resten av dagen gjorde jag ett försök till att fixa bloggen. Det gick väl sådär, haha... Jag har lyckats få den så bred som jag vill utan att den hittar på något annat och jag har bytt ut headern, annars är det väl same old, same old typ. 
 
Förra veckan var mamma med och fotade oss när vi släppte ut hästarna på morgonen så jag passade på att rida då när det faktiskt var ljust. Soluppgång och -11, kan det bli bättre? Ja, ganska många gånger om. Frös fingrarna av mig och vi höll på att gå omkull i skritt på en grusväg, känner mig varmt välkomen utav vintern. 
Fick även en ide om att göra egna pannband en dag så köpte lite pärlor och något som skulle likna fejkläder och provade att pärla några pannband, resultaten blev helt okej för att vara första gången tycker jag. Synd att han inte passar i rött bara, haha. ;) 
 
 
 

Story of my life

HAHAHA, så klockren. 
 

00.44

När man är så trött att man inte kan sätta ihop en mening utan att tappa alla orden i huvudet borde man inte ge sig på att blogga. Speciellt när det intressantaste man gjort under dagen var att nästan bryta alla ponnyns ben och alla sina egna genom att försöka rida på den buckliga cementytan till paddock. Skaderisken var större där än vad den hade varit att köra fram och tillbaka till Jönköping idag. Kanske inte om jag hade hållt mig till den begränsade hastigheten som var skritt, vi försökte oss på att trava vilket kunde lett till diverse skador med lite otur. Men, idag klarade vi oss och vi ska förhoppningsvis med lite tur fortsätta med sådan tur resten utav vintern. Imorgon ska vi släppa ut dem så då är det förhoppningsvis så ljust ute att man kan passa på att rida någon annanstanns än i paddocken utan att riskera att rida in i något, typ ett träd. 
 
Jag är helt sjukt sugen på att införskaffa ett nytt objektiv, vilket jag har varit ganska länge nu. Ett nytt objektiv, vår och utetävlingar, det hade inte varit helt fel. Bara ett par veckor och tusenlappar bort, bara... 
 
Bilder från helgen då Volkswagen Grand Prix var i Skyrup. Då blev ungefär en fjärdedel utav bilderna användbara, och inte ens de blev speciellt skarpa, suck. 

Dreaming dreams with happy endings

För att ta mig igenom varje jobbig vecka, varje jobbig dag försöker jag komma på något kul som väntar framför mig, att jag måste ta mig igenom det där andra för att komma fram. Denna veckans guldbit var att åka till Jönköping för att genomföra årets sista stater och vår LB debut. Men självklart kommer moder natur och sätter stopp med det genom en storm dagen innan. Jag menar kommigen, du kunde inte kommit någon dag senare? Är detta ett slags skämt på något sätt? Så nära, så nära att vädret höll i sig. 
Men, vi vet iallafall att vi avslutade på ett bra sätt med en bra sista tävling för iår bakom oss, faktiskt var det nog den tävlingen vi gjort bäst ifrån oss på. Från att inte ha haft någon rytm och kommunikation till att faktiskt hitta något slags samspel och faktiskt göra en bra runda efter det. Så jag är nöjd ändå, för en bra höst, en bra tävlingssäsong och en grym ponny. Kunde faktiskt inte blivit mycket bättre nu när jag tänker efter. Nu tar vi paus, laddar batterierna och efter det börjar vi igen, då ska vi nöta, nöta och nöta på alla dessa behövliga grunder (som vi igentligen saknar helt och hållet) och sedan är vi fit for fight igen!  
 
 

Everybody's waiting for you to breakdown

Snart fredag. Snart har jag officiellt tagit mig igenom denna veckan levande. Bara ett par saker kvar att klara av, men det viktigaste är klart, färdigt att lägga bakom mig och gå vidare och kanske att jag har lärt mig något denna gången, kanske gör jag samma misstag nästa gång med.
Alla vill att man ska prestera. Alla vill att man ska uppnå det bästa man kan på allt. Och ingen verkar förstå hur mycket det är. Eller så kanske det bara är jag som är på fel spår, detta kanske inte alls har varit mycket, det kanske bara är jag som inte klarar av mer än en sak åt gången, kanske kommer jag aldrig kunna ha flera bollar i luften. Och det är just det som gör mig så osäker, är det mycket eller är det bara jag som inte klarar av mer? Visst att jag kanske skulle kunna anstränga mig mer, men tänk om jag skulle nå en gräns om jag gjorde det? Något undermedvetet kanske säger åt mig att jag inte borde göra det, att jag inte orkar göra det för att jag inte kan göra det utan att nå min gräns. Eller är det bara min hjärna som försöker lura mig för att den är lat, för att jag är lat, för att det bara är så jag är. Och hur mycket jag än önskar att jag hade haft en annan personlighet, hur mycket jag än hade velat vara som de där som jag ser upp till, så kan jag inte ändra mig hur mycket som hellst, jag kan alltid försöka och förbättra, men jag kommer aldrig att uppnå det jag igentligen vill. 
 
Detta flyter ut och kommer antagligen att sluta på ett helt annat ställe än tänk, jag ville bara få det ur mig, kanske hjälper det. Kanske blir det inte lika jobbigt längre. Även om det inte hjälper så är kännslan när man bara kan låta fingrarna gå över tagenterna och skriva vad man känner så skön att jag inte riktigt bryr mig om vad de blir, utan att det blir. 
Världens finaste som jag trotts allt älskar över alla. 
 

Kvällsfunderingar

Jag är fortfarande helt slut och borde kanske igentligen lägga ned darton och sova istället. Men allting bara snurrar runt och jag hade en sådan as bra ide som jag skulle vilja ta fram i huvudet och bara fundera på, hur fungerar det?, vad är det?, vad tycker andra om det?, vad tycker jag om det? och sedan bara ta alla dessa tankar och funderingar och skriva ut här så skulle de bara försvinna ut från huvudet så blev det en tanke mindre där och en mer här. Jag har ingen aning om jag skulle sluta fundera på det så mycket om det blev skrivet här, om tanken faktiskt skulle sluta att förfölja mig dagligen. Men självklart försvann den innan jag kom på att jag kanske borde ta vara på den och nu dyker det självklart inte upp något nytt. 
 
Men, jag har kommit fram till att det som läggs upp här i fortsättningen bara kommer att läggas upp för min egen skull, för att resna huvudet. Anledningen till att jag uppdaterat så otroligt dåligt är för att allt som kommer från mina fingrar och upp på datorn blir så himmla fel formulerat och inte alls så som jag vill, och därför har motivationen försvunnit lika fort som den kommit eftersom jag inte lyckats få saker och ting så som jag vill att de ska vara.
Önskar att jag hade kunnat vara mer som honom, då hade det enda jag behövt fundera på om vi ska till höger vänster eller rakt fram och om jag får någon kvällsmat ikväll med. Vissa har det för lätt... 
 
 

När allt som är upp borde vara ned och tvärtom.

Allt är uppochned och nerochupp. Jag har varit helt off i flera dagar med några få snabba energikickar däremellan, den längsta var i fredags när vi var i Stockholm, det var så fett. Första (och förmodligen sista) gången jag vunnit något som lottats ut och det var ingent dåligt pris. ;) 
Så fort jag har kommit tillbaka till att få sådan ordning på mina tankar så jag kan förstå vad de innebär så ska jag börja skriva igen, mest bara skriva för att kanske få ut några irriterande så tankar från mitt huvud så jag lättare kan lägga energin på det som faktiskt spelar någon roll. 
Instagrambild från sthm. 
 



RSS 2.0