This is the life

Hej från Skåne. Har dragit på mig en jäklar förkylning, så passande. Annars lever jag livet här nere, rider, sover, pysslar, läser. Kvällen har spenderats i ridhuset tillsammans med Jessica och hennes mamma, några av hästarna som ska till Helsingborg på torsdag hoppades och Cholé och jag fick följa med och träna lite. Gick sååå mycket över mina förväntningar samtidigt som jag hade föreställt mig att det skulle gå bättre. Vi skuttade runt utan större problem och vi ska nog också kunna ta oss runt ett par banor. ;) Imorgon ska de ta det lugnt allihopa och ladda inför Helsingborg, jag ska med ladda med nässpray och alvedon. 
  
 

Hoppat sista gänget av @skyrupcountryclub 's unghästar ikväll med @caisarasmussen 💪😊 #redoförtävlingihelsingborgohässleholm

Ett foto publicerat av @jessicaohlin den Okt 10, 2014 at 1:36 PDT

Busen och räcern. ;)

Mot Narnia

Nu ses vi igen 

23/10 -14

Min kära vän Kajsa förklarade för mig idag varför vi inte har fått våra Hogwartsbrev än, en simpel och logisk förklaring som jag litar på till 100%. Hjälper inte jätte mycket mot sorgen över att jag aldrig kommer att få gå där, men nu vet jag iallafall varför. ;) 
 
Jag har spenderat kvällen på hästryggen och det har väl gått okej, Chloé har fått hoppa med mig på ryggen för första gången idag och tjoho vad det gick, eller inte. Men vi skuttade över lite och efter en stund började jag få tillbaka lite kännsla för det där, var ju en halvevighetsedan jag hoppade, sist satt jag på en något mindre modell av häst och den hade fuxfärgade små tuffsiga öron, inte gråa. ;) 
Nästa häst gick trögare, jag är så ovan vid att rida mer än en häst och har absolut inga muskler som pallar det. Dessutom ska jag klaga lite på att vi hade styrka på idrotten idag, så jag har väl haft bättre dagar med mer energi och fokus. Men det gick okej och eftersom jag inte är hemma nästa vecka så tror jag att busponnyn kommer att vila och antagligen flytta till ett annat stall. 
 
Ja, ett tråkigt "dethärharjaggjortidag" blev det, men jag har stora svårigheter med att hålla ögonen öppna och imorgon är klockan ställd på 6, sen slutar jag vid halv elva skulle jag tro så det är inte så farligt, haha. 
Bebis Chloé, fast här fick Amita stå för öronen. ;) 

Guldvärd

Idag saknar jag min lilla guldklimp lite extra. Just idag svider det lite mer att titta på gammla filmer och bilder. Jag känner fortfarande kännslan när jag ser filmerna, kännslan när han studsade över, när han absolut inte kunde skritta för han var så uppe i varv och kännslan när han bara inte skulle över hindret. Ett helt otroligt år hade vi tillsammans och jag är så otroligt glad över att jag fick lära känna denna underbara lilla ponny. Vi var inte perfect fit men vi hade otroligt kul ihop ändå, och denna underbara ponny gav mig så många minnen som jag aldrig kommer att glömma, även om jag var dålig på att uppskatta det just då uppskattar jag honom och tiden vi hade tillsammans otroligt mycket nu. Just idag hade jag velat ändra på saker, jag hade velat vara kortare, kunna ha kvar denna ponny ett litet tag till utan att behöva känna att jag var så felplacerad upp på honom, kunna lasta ur min lilla räcer på tävling och känna att idag tar vi hem det här. Nu är det inte så, det skulle bara kännas så fel att sitta på honom igen, det känndes så fel när jag red honom i slutet utav sommaren, bara någon dag innan han åkte iväg på nya äventyr. Då bestämde jag mig innan jag satt av att det skulle vara sista gången jag satt på honom, sista gången jag skulle ha hans små ponnyöron som utsikt. Det tog emot den dagen att sitta av, samtidigt som jag inte ville sitta kvar då det känndes så fel. Underbara lilla ponny. 
 
Det är inte bara honom jag saknar, jag saknar att vara ute på tävling. Jag saknar att gå upp innan resten utav världen för att åka på tävling, att borsta på hästen innan transporten rullar ut från gården. Att sova i bilen påväg till tävling. Att gå banan, att rida fram. Att gå in på banan och bara ha så jäklar kul. Jag saknar det så mycket. Jag kollar på filmer från tävlingar om och om igen och känner kännslorna igen. Hur det känndes just den där tävlingen, hur det känndes att hoppa sista hindret, tanken när man hör bommen landa på marken. Kännslan när man går in på prisutdelning, rider ärevarv. Allt, saknar allt. Jag klagar inte på läget nu, jag har en otroligt fin häst som inte kunde skött sig bättre. Men tävlandet saknar jag. Förhoppningsvis är vi snart där, hästen är iallafall snart där igen. Nästa vecka ska hon starta två tävlingar och troligen är det inte jag som sitter på då. Men att få komma iväg på tävling igen känns så jäklar kul, känna stämningen och vara tillbaka igen. 
 
 

20 oktober

Imorgon skriver jag sista provet innan lovet och det kommer vara så skönt när det är över. Har börjat ramla in lite resultat från proven jag har skrivit och det är med blandade resultat, haha. Så himmla ojämnt. 
Idag har varit the day, alla fyllde år idag, förutom Emma som fyllde igår, hon är liiite bättre än alla andra och fyller en dag tidigare. ;) Tårta och kalas har det varit idag och mer blir det på lördag, woho, vem säger nej till tårta och bowling!? 
 
Chloé tyckte jag var så jäklar jobbig idag, varför var hon tvugen att ut i paddocken med mig på ryggen när det blåste och regnade, otroligt onödigt sa hon och försökte vända rumpan till varje gång vi red emot vinden, så gullig haha. Men trots detta skötte hon sig bra, hon försökte även om jag idag var väldigt otydlig och paddocken var halverad och jätte tung att gå i, 5 av 5 toasts till hästen. Så jäklar go är hon, trots att hon tog sönder sitt splitter nya täcke efter två dagar, kärlek alltså.
Ganska bra beskrivning utav läget just nu, haha! 

14/10-14

Såfort det plingar i mobilen är det nödrop efter svar på antingen samhällsfrågor eller fek frågor, eller kanske matte. Alla har vi just nu ganska mycket panik, ganska så stressade inför proven och inte blir det bättre utav att plugga. Det blir bara bättre utav att vara klar med de där proven. Just nu känner jag mest att proven kan stressa hur mycket de vill, det kommer ju gå kalas bra för alla ändå så varför stressa. ;) 
 
För att få ett avbrott från sociala medier och sms med tusen frågor så tog jag och Chloé en sväng i skogen. Känns som att det var hundra år sedan jag satt till häst i skogarna i Åboda. Vår senaste planerade uteritt blev till min besvikelse aldrig av, istället blev skogspremiären för henne idag. Och hon sa att skogarna i Småland var konstiga med massa läskiga saker. Men efter en bit så blev det lite bättre och hon tyckte att det var mer intressant än konstigt. Och efter en lyckad, mysig runda skrittade vi mot stallet, och som alltid ska det ju hända något när man har stallet inom synhåll och tänker att "det här var ju inga problem alls". Kossorna brevid vägen var läskigare än man kan tro, ett steg från kossan och hästen är uppe i luften och flyger iväg mot stallet. Haha, bästa med att ha en bebsihäst, flyga rakt upp i luften och vara påväg i full fart mot stallet. Trodde för en liten sekund att jag skulle ligga på marken innan hästen stannade men under sker och jag lyckades sitta kvar på hästen och få stopp på henne.  
Har typ 100 000 nya bilder, orkar inte. <3 

Elza&Kickz

Hörrni, världens bästa Elsa har börjat blogg, häääääär hittar ni henne och hennes lilla ponnykickz. 
 
 

TBT

Idag blev det throwback thursday på riktigt, jag har gått igenom så mycket gammalt, bilder, blogginlägg, allt jag har hittat. Känns som om det är den ända jag gör nu förtiden, går tillbaka och ser på det som var. längtar tillbaka och hoppas på att nästa gång blir lika bra om inte ännu bättre. Vad jag saknar mest just idag, alla underbara människor. Så många nya jag lärt känna under detta året so far, helt sjukt när jag tänker efter. Vissa har lämnat större spår än andra, vissta längtar jag ihjäl mig efter att få träffa igen. Den kännslan när man träffar någon man saknat något otroligt. 
 
Nog om det som varit, lite fokus på nuet kanske skulle vara bra också. Cholé fick vila idag, missade bussen ut till stallet efter lite dålig planering från min sida så besöket där blev kort idag. Imorgon ska vi nog våga oss ut på en tur i skogen vilket förhoppningsvis blir väldigt trevligt, sist jag red ut i skogen var i Skyrup och det var inga lugna, tysta, avkopplande turer, då var det full fart och en massa skratt (och lite tårar, haha). Just nu lockar en tyst, lugn runda i skogen väldigt mycket, sist var på Elans rygg och det var ju ett tag sedan. 
 

October 6-14

Det kliar precis överallt, överallt. Har ingen aning om vart det kommer ifrån, men det är värre än kvällarna i ledarstugan när man hade varit vid sjön och badat tillsammans med det 150 miljoner myggorna. Blir galen!!! 
 
Har kännt mig effektiv idag, men ändå inte fått något gjort. Stallet gick supersnabbt, när man inte ska rida tar det inte lång tid. Resten av kvällen har handlat om företagsekonomi, argumenterande tal, naturkunskap och klassfest. Just nu snurrar det tankar om näringsvävar, domstolar, amnesty, träningar och lite allt däremellan. Huvudet känns så fullt, förr eller senare exploderar det eller något. Imorgon kommer nästan allt vara klart och det kommer vara så galet skönt när det är över, bästa kännslan ever. 
 
Har fått frågan om att fota ett gäng med deras hästar inom en snar framtid vilket jag ser väldigt mycket fram emot! Så länge sedan jag på riktigt höll i kameran och försökte, har bara inte funnits någon tid till det, ska bli kuuul att göra det igen. Till våren hoppas jag verkligen på att komma ut på endel tävlingar och fota för Equipe, de två tävlingar jag fotade till equipe ville ju verkligen inte som jag ville, hoppas på bättre tur till våren. ;) 
 
Fett klyddigt, påtal om klyddigt, snart åker jag till Skåne igen och jag är så brutalt taggad på det så det är ju inte klokt, har förhoppningsvis hittat en perfekt sova-i-skogen-i-en-vecka-buddy. 
Fotade Emma & Ballis för vaddå, en halv evighetsedan? 
 
 

Höst

Som jag sa igår så känns det som att det är dags att ta lite fina, oranga höstbilder på mig och häst. Sagt och gjort, eller det var ett försök till det. Mamma tog ett par bilder på mig och Cholé påvägen ner till hagen, fett söt häst, hon som gick jämte var dock inte riktigt lika charmig. 
 

It's October

Det var ju ett tag sedan nu, som vanligt. Skolan rullar på, snabbt som attan. Kunde lika gärna varit igår det var första dagen, var det inte för en vecka sedan vi var i Kolboda? Nej, men det är väll bra, snart gått ut ettan ju. Eller inte, haha, getting there. Det har blivit oktober, vart tog min sommar vägen? Kom ju hem från Skyrup förra helgen ju, eller. Varför ska tiden gå så satans snabbt, hade ingen aning om att det redan var oktober tills jag såg denna bilden över alla sociala medier v 
och så tänkte jag, det måste ju finnas en anledning till att alla väljer att lägga upp denna bilden just idag, och det var det ju, för det var den 3:e oktober. Whaaat? Iallafall, med höst kommer alla dessa härliga bilder med fina röda, gula och oranga löv att spridas över hela internert, kanske borde jag med ta några, tillsammans med min nya häst och uppdatera bloggen lite, iallafall utseendemässigt, jag menar, det är ju fortfarande Elan som pryder den och sen honom har jag haft, vad blir det...tre(?) hästar, uppdaterat. 
 
Och häst nummer 5 i listan sköter sig, vi har haft lite missar i komunikationen men idag föll något på plats och jag fick kännslan av att det kanske inte är omöjligt, för fram tills idag har jag bara kännt, ojdå, detta går ju inte. Men, nu tar vi nya tag och kör på, för detta kommer gå som en dans, fast kanske inte på rosor. ;) 
 
Efter att ha läst igenom detta inlägg, och ungefär alla andra, börjar jag inse att jag använder komma på helt fel sätt, usch och fy på mig. Eller så är det bara jag som tycker det är fett jobbigt att läsa det, haha. :) 
 
 
 



RSS 2.0