"That's the thing about pain, it demands to be felt"

Mår dåligt, vill sova, vill aldrig mer lämna min säng. Är ledsen, besviken, arg, förbannad. Känner mig tom, känner att jag inte gjort tillräckligt, känner mig skyldig, känner mig egoistisk. Vet inte vad som är rätt, vad som är fel. Vad som blir rätt. Vet inte. Vill inte. Vill inte vill inte VILL INTE. Varför varför varför. Känner mig klen, jag lipar över en så liten sak mot vad andra går igenom, jag förstår verkligen inte hur man kan gå igenom sådant utan att gå sönder helt själv, hur man kan leva vidare. Alla är så starka, tuffa. 
 
I brist på motivation till att lämna sängen och datorn (för typ flera dagar frammåt, vill aldrig mer lämna min säng) så landade jag tillslut på en musikvideo med Becky G, av rena slumpen så började jag läsa igenom kommentarerna, och det var väll det sista jag borde gjort nu. Jag förstår på allvar inte människor i dagens samhälle, ja, hon har säkert tjänat en del på sin musik, och eftersom hon nu har ett "skönhetsfel" så har hon ju råd att fixa det, och vem gör inte det? Ja, kanske någon som är bekväm med sitt utseende, men jag kanske är helt fel här. Men om ni kommenterar tillräckligt många gånger kanske hon gör det för eran skull, bara för att ni tycker det är så himmla jobbigt att (frivilligt?) se en musikvideo med henne och hennes glugg, På resan kan ni ju se till att alla andra med glugg som kanske inte alls känner sig bekväma med det, och inte har de pengarna att lägga på en sådan sak, mår ännu lite sämre, varför inte? Ja, to be honest, jag är en av dem. Men visst, kör hårt guys, någon dag kanske hon ser någon kommentar och bryr sig, sålänge kan ni ju nöja er med att låta alla andra må dåligt sålänge, räcker det kanske? 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0