Ett nytt liv som väntar

En riktigt kass vecka, och den ser inte ljusare ut. Allt har gått åt helt fel håll och jag känner mig lagom borta och jag kan inte ta en sak i taget, allt bara snurrar.
 
Eftermiddagen och kvällen har spenderats på Boda Borg, vi var grymma. Det tog oss bara ungefär 1,5 timme att få en stämpel. Good work. Massa minnen från senaste besöket och all den tiden, känns som vi hade det bättre då än nu, om vi bortser från stallet och hästarna var allt så mycket bättre, tror jag. Känns som allt är så himmla jobbigt nuförtiden, alla är så jobbiga och allt blir så fel. Blä. 
Men någon gång måste ju något falla på plats. Eller bli någorlunda bättre. Man kan ju alltid hoppas på mirakel. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0