With our future in our hands

B e s l u t s å n g e s t . Varför föddes jag med denna hemska egenskap? Jag kan inte komma på något jag inte har beslutsångest mer än att jag hellre satsar på hoppning än någon annan gren inom ridningen och att jag allra helst vill ha en storhäst annars har jag beslutsångest över a l l t . Enkla saker som vilken bild som är finast till vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill gå för inriktning på gymnasiet till vart jag vill jobba, vad jag ska satsa på. Samtidigt som det känns som det är en halv evighet tills jag ska välja gymnasium känns det som att det inte är så länge till. Om ett år ska jag ha sökt. Om e t t år. Det går snabbare än man tror och jag vet att jag kommer sitta där de sista dagarna och ha sådan fet beslutsångest så det är inte sant. Hjälp mig snälla någon. 
 
Sådana saker tänker jag bara på när jag inte har något att göra, när jag är hemma och bara är. Kanske är därför jag allra helst inte är hemma, ser till att jag alltid gör något och inte bara är. Därför är det oftast så skönt att komma ut till stallet, bara vara, mysa, rida, träna och njuta ute i skogen. Men det blir beslutsångest där med. Lämna tillbaka Maja bara för att jag vill ut och tävla, sådant alla nhmuppar därute predikar om att man inte ska göra, man kan ju inte bara byta ut sin bästa vän för att man vill ut och tävla på någon tävlingsmaskin. Visst, så kanske ni ser på det men jag ser mer än att bara utvecklas hemma med sin ponny i skogen, jag vill ut, tävla, utvecklas på banan och ha mål. Även om detta betyder att jag får lämna tillbaka min kompis. Men om man tänker efter är det nog det bästa för oss båda, jag har inte kunskaperna för att ge henne det bästa och det vet jag. 
 
Men vi skjuter på allt lite till, som vanligt, och väntar tills det är dags.
Det som ger mig all denna beslutsångest är att man har hört om så många som ångrar allt de gjort i sitt liv, jag vill inte göra fel, jag vill göra det som ger mig mest glädje, kunskap och minnen. Jag vill inte ta några felsteg i mitt liv. Det hade varit så skönt att ha någon brevid mig som sa åt mig vad jag skulle göra, när jag skulle göra det och hur jag skulle göra det för att mitt liv skulle bli precis så som jag vill ha det. Men samtidigt vet jag att den enda personen som kan ta den rollen är jag. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0