020414

Dagen har gått i ett rasande tempo, samtidigt som den gick så långsamt. Startade med att skriva sista nationella i engelska, det gick så dåligt. Men nu finns inget mer att göra åt det, det är lite så jag har kört inför nationella, jag gör vad jag kan och sen kan jag inte göra mer åt det. Har fungerat helt ok hittills tror jag, de andra två i engelska har jag fått veta att de gick bra hur illa de än kändes när jag gjorde dem, hörförståelsen var hemsk. Men läraren sa att det gick bra, då får man helt enkelt lita på det. Iallafall så är det sista i Svenska imorgon, alla som har gjort det sa att det var lätt, det var ingen konst att få högt betyg på det så borde inte vara så farligt. Sedan är det bara värstingarna kvar, No, So och matte. Mina bästa, älskade, favorit ämnen. <3
 
Efter skolan satt vi kvar en stund och jobbade med lite annat, för i de andra ämnerna kör vi lika hårt som vi gör med nationella, har så mycket inlämningar och redovisningar nu. Vill bara ha dem överstökade och kunna bocka av dem på listan, den känslan när man får göra det alltså. Skrev lite på en inlämning som jag har så lite kvar på, och det där lilla sista är så extremt svårt. Svenska är ämnet och jag vet hur brutalt svårt det är att få ett bra betyg i det, och när man har chansen måste man ju anstränga sig lite. Annars så är det So, bild, musik och idrott som vi har redovisningar/inlämningar i. Och jag glömde nästan, det börjar närma sig sista franska provet, som jag har längtat haha. Jag vet att alla andra som också går i skolan med har såååå mycket att göra, men ibland måste man få klaga lite. 
 
Med Elan känner jag lite samma stress som jag gör i skolan, han ska snart tillbaka, han ska till och med tillbaka innan skolan är slut. Och då står jag utan häst. Fast i nuläget är det inte det som ororar mig mest, det som jag stressar mest över är att jag vill lämna tillbaka en fin, välriden ponny med fina tävlingsresultat. Han kändes inte som en sådan ponny idag på träningen. Det gick ok. Inte mer än det, bara ok. Vi hoppade endel och i slutet på den höjd som vi ska debutera nästa helg och ja, vi hade ju lika många stopp som språng. Men när vi väl kom över kändes det bra, bättre än vad det gjort på länge. Och även om det vissa gånger kanske verkade som att det var han som var ful och loj och stannade kunde jag mest känna att shit, nu sabbade jag det igen. Suck. Det var mitt fel, och det stoppet var med mitt fel. Jag kände mig inte riktigt där idag. Och jag vet precis vad felet är, bland annat att jag gärna rider på honom, kommer stort på och då fegar han, jag måste våga rida med huvudet kallt och lita på både honom och mig för att få den där kännslan och de där sprången. Också att få en anridning och inte bara rusa runt vilket det har en tendes till att bli. Men som jag sagt tidigare, vi hoppas och satsar på en bra debut (ofc, annat hade väl varit konstigt) men om vi stannar ut oss på första hindret, ja då gör vi det och får backa tillbaka ett steg igen och träna lite till. ;) 
Zuper Zylve och Fanny, som bloggar häääär.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0