130314

Jag är trött, sliten och slut. Allt kommer på en gång. Allt ska vara färdigt, allt ska göras och när något är färdigt kommer nästa sak som helst ska vara färdigt sekunden efter. Hellst vill jag bara bryta ihop, skrika åt alla att jag inte kan hinner eller vill. Jag vill bara ge upp på allt. Hoppa det och gräva ned mig under en sten och stanna där tills alla mina problem och måsten är ur världen. Men jag har ju tagit på mig att detta en gång i tiden och jag vill så gärna klara av det, jag vill inte bryta ihop och ge upp. Jag vill visa att jag visst kan. Jag orkar och fixar detta. Men med det betyder också att det aldrig får svacka, när det börjar gå ned måste man ta sig i kragen och pallra sig upp igen. Ibland vet man bara inte om man har styrkan till det. 
 
Sedan att mina måsten är hur simpla som hellst, det tar 30 sekunder att fixa dem var. Jag är bara så lat. Jag vill inte ibland, jag hittar ingen motivation till det. Mina problem är inte speciellt stora sett till alla andra, det är bara jag som inte klarar av speciellt mycket. Jag tror också att det är det som är problemet, jag vill med visa att jag kan och med det så säger jag ofta att jag fixar det, jag gör det, jag följer med på det osv osv. Jag har svårt att inse när det är tillräckligt, tillräckligt för mig. Jag kan inte gå från 0 till 100.
 
Jag tror att det är de nationella som ligger på trots att jag varje dag försöker intala mig själv att jag inte kan prestera bättre än det jag kommer göra så ligger det på, det stressar mig. Jag försöker vara lugn, tänka att det inte kommer gå dåligt, för det kommer det inte. Det kommer inte gå dåligt men jag kommer till 99% vara besviken över ett par utav mina insatser för att de inte var tillräckliga. Men trots att jag vet att det kommer gå ok så ligger de på, de stressar mig undermedvetet. Alla pratar om dem, alla stressar och är nervösa. Alla lärare pratar om hur vi ska göra, hur vi ska svara och hur svårt det kan vara att få höga betyg och vad som faktiskt krävs för att höja sig. Om alla bara hade slutat tjata hade det känst så mycket bättre, jag kände mig förberedd inför det tills alla började ha 10 minuters snack om bara de nationella varje lektion. 
 
Det jag ville få sagt är iprincip att jag är undermedvetet stressad utav inlämningar, läxor, prov och nationella. Och det suger. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0