Misslyckas, gör om och gör rätt.

Att våga misslyckas, att våga göra fel. Det är svårt när man alltid vill göra rätt. Jag tror att det har bidragit väldigt mycket till hur jag presterar, både i skolan och på hästryggen. Om det inte blir som jag tänkt ger jag gärna upp. Orkar inte fortsätta. Varför fortsätta med något som man tycker är så dåligt att man inte vill att någon ska se, att någon ska veta? Man vill inte visa sig dålig inför andra, man vill ju så klart alltid visa sin bästa sida, den starkaste, smartaste och den perfekta sidan som ingen kan förstöra. Men sanning är att den inte exiterar. Och man måste våga låta det gå fel ibland. 
 
Ungefär 90% utav alla blogginlägg som jag skrier tycker jag är så tråkiga, så torra och helt meningslösa. Jag får inte ut något utav dem och den som läser finner dem inte heller intressanta. Det finns inget budskap i dem, och om tanken var att det skulle vara ett, då är det inte levererat på ett sätt så att den som läser förstår hur jag menar, vad jag vill få fram. Ungefär 60% utav alla inlägg jag skriver pubeliceras aldrig. Och de kommer aldrig att göras. De raderas, i ren frustation. Jag blir arg, förbannad och trött. Trött på att skriva, trött på att försöka men aldrig komma någonstanns. Men för att komma någonstanns måste jag våga ta hoppet, våga misslyckas. För det kommer aldrig att vara en dans på rosor, vägen kommer aldrig att vara rak utan gupp och gropar. Och om jag misslyckas, vad gör väl det? Jag kanske lär mig något utav det som jag kan minnas till nästa gång och göra rätt. Om det inte blir rätt då heller kommer jag på ett tredje alternativ till att se till att det blir rätt. Om jag fortsätter så, då kommer jag någon gång att komma fram, då kommer det att bli rätt tillslut. Men för att det ska kunna bli så, då måse jag våga ta steget att misslyckas, för det kommer jag att göra. Alla gör det. Och de som ger upp där, det kommer inte vidare, däremot den som tar motgången som en lärdom, den kommer utvecklas och ta flera steg fram. Så det jag ska göra, från och med nu, det är att ta steget, misslyckas, lära, göra om och göra rätt. 
 
Blogginlägg var bara ett expempel, ett ganska bra sådant känns det som. Men sanningen att så känner jag i allt jag gör, mina skolarbeten. Om de inte blir som jag tänkt mig, om jag inte får den kännslan jag vill utav dem, då ger jag upp med dem, lämnar in dem halvfärdiga. Får jag några topp betyg på det? Nej, det får jag inte. Jag får okej betyg på det, men om jag bara fortsätter, hur dåligt och meningslöst det än känns så kanske jag når ett snäpp högre, inte topp, men högre än okej. Det är bara att göra, om den kännslan finns där redan så kan det ju inte bli mycket värre? 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0