Öppet för alla, ta del utav mitt liv!

Tanken har slagit mig så många gånger, så många dagar jag bara har kännt att, varför? Det jag tänker på är varför vi nuförtiden väljer att vara så offentliga personer, vaför väljer vi att vara så öppna, berätta om allt om våra liv för alla andra. Visst att man väljer ut de delar som man vill visa, men det är så mycket som man delar med sig utav, varje dag. 
 
Se bara på hur många bloggar som finns, som uppdateras varje dag. Där man skriver ut sina tankar, åsikter, sin vardag och vad man åt till lunch. Varför vill man dela med sig utav det? Åsikter kan jag förstå, man vill få folk att börja tänka som en själv, man vill ge alla de som gör det man trycker ned en tankeställare och kanske göra samhället en tjänst genom att få någon att inse att så som man beter sig kanske är fel och ändrar på sig. Men hela den här grejjen med att dela med sig om vad man gjort under dagen, vad man hade på sig, vad man åt. Varför? När kom behovet utav att berätta för hela vida världen var du fikade och hur länge du tränade? 
 
Något som nästan är läskigare än detta sjuka behov är att folk läser. Vi sitter där och läser, tar till oss och ibland faktiskt bryr oss. Det skrämmer mig att jag faktiskt kan vara intresserad utav att läsa om en helt randompersons vardag. Någon som jag aldrig har pratat med, någon som inte har en aning om att jag existerar ens en gång. Någon som bor hur många mil bort. Och att det ibland är så pass många som bryr sig om denna personen, finner dennas vardag intressant att den blir "känd". Då har det gått långt. Visst att personen ifråga kanske har grymma åsikter och lyckas varje gång levera ett sådant klockrent inlägg som man bara; shit, varför har jag inte läst/tänkt såhär innan? W O W. Men fortfarande, när man blir så pass stor och läsare börjar bli besatta och vill veta precis allt, jag hade flippat ur om jag dagligen fick kommentarer om vad jag åt till lunch eller vad jag hade på mig. Sen när orkar någon som bor 200 mil bort bry sig om vad jag, här i Moheda i mitt hus, har på mig? Det är bara galet. 
 
Inte det att jag säger att alla som bloggar om sin vardag är helt lost, jag sitter ju själv här med en blogg som jag pubelicerar mina tankar och min vardag på. Som hela världen kan läsa. Sen visst att jag skulle kunna namnge alla mina läsare är en annan sak, jag vet vilka som läser detta och är inne här titt som tätt och kollar, men om hela världen skulle vilja, ja då skulle de kunna ta del utav den vardag som jag väljer att pubelicera här, helt öppet för alla att läsa. Man tänker oftast inte på det när man sitter hemma och skriver, men tanken är återkommande hos mig och jag blir lika chockad varje gång den slår mig. Jag tänker till och tar ett steg tillbaka. 
 
Någon som inte bryr sig om vad någon 100 mil härfrån gör, han bryr sig mest om att få sin kvällsmat... ;) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0