9.15.

Om 15 dagar slutar jag nian. Jaa...vad ska man säga? Så mycket jag vill säga, så mycket som inte får sägas och så mycket som inte går att förklara. Största delen utav min klass har jag kännt sedan lekis, en hel del utav dem sedan dagis. Alltså iprincip hela mitt liv, allt jag kan minnas iallafall. Och nu kommer jag inte längre att se dem dagligen. Och vad vet jag om något annat, det är ju med dessa människor jag är uppvuxen, jag vet ju ingen annan vardag än denna, dessa människor har på sitt sätt varit en trygghet. Man har vetat på ett ungefär vart man har haft alla, vilka dem är och hur de fungerar. Den tryggheten kommer att försvinna, med både för och nackdelar. Men det är dags för denna brytningen nu, vi känner alla det skulle jag gissa på. Efter 9 år tillsammans är man trötta på varanndra, man behöver bryta kontakten till viss del och man behöver lämna tryggheten bakom sig och gå vidare, lära sig något nytt och upptäcka helt nya saker. Lite så känns det iallfall just nu. 
 
Jag längtar helt galet efter att sluta 9;an, att veta att jag inte kommer spendera någon mer tid ihop med min klass, vi har retat gallfeber på varanndra under dessa år, och att komma ifrån det kommer hjälpa oss alla. Visst att man kommer känna en viss saknad, men ingen utav oss skulle vilja gå tillbaka till det som är nu. Men man får väll tacka för denna tiden och hoppas på att vi har lärt varanndra något vettigt som vi kan få användning för i resten utav livet. ;) 
Hittade ingen passande bild, men ungefär sådär känner jag för att göra såfort jag tänker på skolan, klassen och allt annat sådant just nu. ;) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Hemsidan/blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0